Belysningens historia

Belysningens historia börjar med den öppna elden. Man har hittat 1,5 miljoner år gamla krukskärvor i Kenya som verkar blivit brända av Homo erectus. I Europa är de tidigaste spåren av mänsklig användning av eld 250 000 år gamla, funna utanför dagens Madrid.

Under hundratusentals år använde människor och våra föregångare vedbrasor och facklor för att skingra mörkret. Under denna tid krävdes att människor arbetade i ungefär 58 timmar för att få tillgång till en timme med ljus. För cirka 40 000 år sedan verkar det bokstavligen gått upp en talgdank, eller kanske snarare en skål med tran eller ister och en bit mossa som veke som utgjorde den första lampan.

För ungefär 5 000 år sedan använde man levande ljus i Egypten och på Kreta, och en skattelängd från 1292 i Paris visar att det då fanns 72 ljusmakare i staden. Den så kallat mörka medeltiden var nog förhållandevis ljus om man jämför med tidsåldrarna innan eftersom talgljus slog igenom i mer välbärgade kretsar. Med ister och mossa i en skål krävdes det ungefär 50 timmars arbete för att skapa en timme ljus och med vax, talg eller stearinljus runt 41 timmars jobb.

Gas och fotogen gjorde stor skillnad

I slutet av 1700-talet kom det första stora språnget i belysningens historia när stadsgasen, tillverkad av fossilt kol, slog igenom och användes för att lysa upp både hem och gator. Strax efter fossilgasens genomslag för belysningen klev mänskligheten in i oljans tidsålder.

Fotogenlampan slog igenom i Sverige på 1860-talet och ersatte på ungefär tio år nästan all annan form av belysning i statarlängor såväl som i slott. Det var först med fotogenlamporna som man i genomsnitt kunde få ut mer tid i ljus än man lade på att arbeta ihop den – med bra fotogenlampor räckte det ofta med en halvtimmes arbete för att kunna köpa sig en timmes bra belysning.

Elen förändrar allt

Men den verkliga ljusrevolutionen kom förstås med elektriciteten. Den första båglampan uppfanns 1809 av Sir Humphrey Davy, men blev inte praktiskt användbar förrän kraftigare generatorer utvecklats på 1870-talet. År 1879 utvecklade Joseph Wilson Swan och Thomas Edison oberoende av varandra fungerande glödlampor och 1880 hängde Edison upp världens första julljusslinga utanför sitt laboratorium. I Sverige användes elektricitet för att lysa upp sågverken i Marma och Näs redan 1876 för att förlänga arbetsdagen och minska risken för brand, och i början av 1900-talet började glödlampor att skina i svenskarnas hem. Läs mer om elektricitetens historia

Med övergången till elektricitet som energibärare slapp mänskligheten den potentiellt farliga och osande elden. En annan fördel var att elektriskt ljus kunde placeras och riktas på nya sätt för att styra ljuset dit man önskade det. Med eld som ljuskälla bör bränslet hållas under lågan för att inte övertändas vilket skapar skuggor. Glödlampor kunde hängas uppochner i taket och lysa upp ett helt rum. Elektriskt ljus var inte bara bättre, det var även betydligt effektivare. Med glödlampans intåg räckte det att arbeta mindre än en minut för att skaffa sig en timmes ljus.

Lysrör med UV-ljus

Nästa steg mot vår upplysta värld kom med lysrören. Genom att utsätta en gas för en spänning av tusentals volt kan man få den att joniseras och lysa. Jonisering är också det som får norrskenet att skimra under klara vinternätter. Våra ögon kan ju inte uppfatta UV-ljus, men med ett fluorescerande pulver på rörets insida kan kvicksilvergasens UV-ljus omvandlas till synligt ljus. Lysrör kan vara flera gånger så effektiva som glödlampor och håller betydligt längre. Samtidigt hade tidiga lysrör ofta en skarp blåaktig färgton och blinkade i samma frekvens som elnätet. Med tiden hittade man sätt att göra ljuset från lysrören mjukare och stabilare och lyckades vika ihop rören till det vi idag kallar lågenergilampor.

Lysrören gjorde sina första intåg i svenska hem via köket på 1960-talet för att sedan genom lågenergilamporna sprida sig till hela hemmet. Med en lågenergilampa går det att få runt 70 lumen från varje watt, vilket sänkte tiden man måste arbeta för att skaffa sig en timme ljus till en halv sekund. Läs mer om skillnaden mellan volt, watt och ampere

Utvecklingen stannade dock inte under 1990-talet, tvärt om. Den har faktiskt gått så fort att den revolutionerande tekniken då, lysrör och lågenergilampor, redan börjat fasas ut.

Mångsidiga dioder

Det dagades för dioderna! Redan innan lysrörens blåaktiga och blinkande ljus började belysa våra kök upptäckte forskare att en enkel elektrisk krets som byggts för att bara leda ström i en riktning, en diod, kunde sända ut ljus. De första ljusdioderna alstrade grönt ljus vilket följdes av röda ljusdioder. Det visade sig dock vara svårt att tillverka ljusdioder för det mer energirika blå ljuset. Efter nästan 30 år av utveckling, i början av 90-talet, lyckades Shuji Nakamura, Hiroshi Amano, and Isamu Akasaki lösa utmaningen med att få fram praktiska och kraftfulla blå ljusdioder vilket gav dem 2014 års Nobelpris i fysik.

De mest effektiva ljusdioderna kan leverera över 300 lumen per watt, men de vi har i våra hem klarar sällan mer än 100 lumen per watt. LED-lampor är också betydligt mer hållbara än både glödlampor och lysrör och används idag i allt från skärmar, trafikljus, pannlampor och strålkastare.

En genomsnittlig svensk behöver i dag arbeta ungefär en tredjedels sekund för att skaffa sig en timme med ljus, en fantastisk utveckling på bara 150 år och helt svindlande jämfört med för 700 år sedan. Så hittar du rätt belysning

Fler lästips:
Vad är spänning?
Vad är Ohms lag?
Vad är statisk electricitet?

Fotnot: Det är den amerikanska nationalekonomen och Nobelprisvinnaren William Nordhaus som gjort beräkningarna av hur mycket arbete som krävts för en timmes ljus, för att visa att mänskliga framsteg kan mätas i annat än exempelvis reallöner eller BNP.